13.
För ett tag sedan skrev jag i slutet i ett av mina inlägg att ni fick fråga mig någonting om ni ville, minns ni det? Ni fick fråga mig vad ni ville och jag lovade att jag skulle svara ärligt. Jag fick inte alls speciellt många frågor, men jag tänker i alla fall hålla vad jag lovat och svara på de få frågor jag faktiskt fick.
Here it comes:
- Jag undrar vem du är. Jag bryr mig inte om vad du heter eller var du bor eller hur gammal du är för sådant är onödigt. Vem är du, på insidan?
"Vilken läskig fråga", var det första jag tänkte när jag läste din fråga. Men sedan tänkte jag att denna fråga är minst lika svår som läskig. Jag menar, hur lätt är det inte att rabbla upp vilken hår- ögon- hudfärg man har, vad man gör på fritiden och vilken maträtt man tycker bäst om? När det kommer till vem man faktiskt är på insidan så går det liksom inte att sätta ord eller ta på det lika lätt längre.
För att ge ett så ärligt svar som möjligt på din fråga så måste jag faktiskt svara att jag inte vet. I alla fall tills vidare.
- Det är så konstigt, för jag brukar vanligtvis ha tusen och åter tusen frågor att ställa till alla, men nu kommer jag inte på en enda. Fast jag vet att jag en dag kommer ha mina tusentals frågor, så jag hoppas att du fortfarande är villig att svara på dom då?
(Jag valde att svara på detta eftersom din mening innehöll ett frågetecken som avslut vilket gör det till en fråga.) Självklart är jag villig att svara på dina tusentals frågor när du finner dem, söta du!
- Vad är det finaste du vet?
Det här är en fråga som jag, och förmodligen även de flesta andra, skulle kunna ge ett svar på som är hur långt som helst. Men efter att ha tänkt lite så kom jag fram till att mitt svar är Anton. För han är så mycket mer än bara en pojkvän för mig. För mig representerar han allt som är vackert - från varje liten känsla till handling.
- Varifrån får du inspiration till dina texter, eller sitter allt i hjärtat?
Jag tror att det som ger mig inspiration är själva livet. Livet och allt vad det innebär -
Here it comes:
- Jag undrar vem du är. Jag bryr mig inte om vad du heter eller var du bor eller hur gammal du är för sådant är onödigt. Vem är du, på insidan?
"Vilken läskig fråga", var det första jag tänkte när jag läste din fråga. Men sedan tänkte jag att denna fråga är minst lika svår som läskig. Jag menar, hur lätt är det inte att rabbla upp vilken hår- ögon- hudfärg man har, vad man gör på fritiden och vilken maträtt man tycker bäst om? När det kommer till vem man faktiskt är på insidan så går det liksom inte att sätta ord eller ta på det lika lätt längre.
För att ge ett så ärligt svar som möjligt på din fråga så måste jag faktiskt svara att jag inte vet. I alla fall tills vidare.
- Det är så konstigt, för jag brukar vanligtvis ha tusen och åter tusen frågor att ställa till alla, men nu kommer jag inte på en enda. Fast jag vet att jag en dag kommer ha mina tusentals frågor, så jag hoppas att du fortfarande är villig att svara på dom då?
(Jag valde att svara på detta eftersom din mening innehöll ett frågetecken som avslut vilket gör det till en fråga.) Självklart är jag villig att svara på dina tusentals frågor när du finner dem, söta du!
- Vad är det finaste du vet?
Det här är en fråga som jag, och förmodligen även de flesta andra, skulle kunna ge ett svar på som är hur långt som helst. Men efter att ha tänkt lite så kom jag fram till att mitt svar är Anton. För han är så mycket mer än bara en pojkvän för mig. För mig representerar han allt som är vackert - från varje liten känsla till handling.
Jag tror att det som ger mig inspiration är själva livet. Livet och allt vad det innebär -
12.
14 oktober, 2010:
Runt omkring mig brister hjärtan och världar rasar samman samtidigt som jag själv egentligen aldrig varit lyckligare. Ibland frågar jag mig hur jag kan tillåta mig själv att vara så lycklig. Hur vågar jag vara så sanslöst lycklig när jag hela tiden både får se och höra hur allt raserar för människor och alltför ofta läser ord som lyder: INGENTING VARAR FÖR EVIGT?
Runt omkring mig brister hjärtan och världar rasar samman samtidigt som jag själv egentligen aldrig varit lyckligare. Ibland frågar jag mig hur jag kan tillåta mig själv att vara så lycklig. Hur vågar jag vara så sanslöst lycklig när jag hela tiden både får se och höra hur allt raserar för människor och alltför ofta läser ord som lyder: INGENTING VARAR FÖR EVIGT?
Jag antar att svaret är Du -