NOLL

20.

I början av Februari var det snöstorm och jag fyllde 19 år. Min födelsedag blev väldigt enkel men mysig och spenderades tillsammans med familjen och mitt hjärta. (Jag tycker på något sätt att det känns så bisarrt, nästan overkligt, att redan vara 19 år gammal. Mina vänner skrattar lite åt mig när jag säger så, och jag förstår dem, för 19 år är egentligen inte speciellt mycket med tanke på hur många år ett liv brukar vara. Ändå kan jag inte låta bli att skrämmas av tanken på att mitt liv pågått i så många år.)

De senaste veckorna har jag spenderat oräkneliga timmar i min säng i mitt vaniljdoftande rum. Trots att det är isande kallt ute så värmer solstrålarna som tar sig in genom fönstret om dagarna och ibland sluter jag ögonen och låtsas att det är vår där utanför. Jag längtar så mycket till våren att det nästan gör lite ont i mig. Känslan jag får den där första dagen varje år då snön börjar smälta och fåglarna kvittrar lite högre och gladare än på länge är obeskrivlig. Ungefär som om bubblande sockerdricka flyter med i blodet genom hela min kropp.

Nu är det äntligen lov och jag önskar att jag ärligt kunde säga att jag känner mig förtjänt av det, men det gör jag inte. Jag gör för det mesta absolut ingenting nu för tiden men känner mig ändå helt slut. Jag har fruktansvärt mycket skolarbeten att göra, jag vet inte alls vart jag ska börja och jag orkar inte ens försöka få någon slags struktur på det hela. Istället tycker jag synd om mig själv, skjuter upp allting, får lite mer ångest för varje dag som går och fortsätter undra när jag ska sluta vara så hemskt patetisk och naiv.

Jag har insett att jag tar studenten om lite mindre än ett halvår och jag har aldrig någonsin varit så lycklig och rädd inför någonting på samma gång. Frågor om vad jag ska göra efter studenten ger mig minst sagt panik-känslor och jag gör mitt bästa för att undvika dem. Jag hatar när människor frågar saker som handlar om mig när jag inte har något egentligt svar och trots att jag börjar bli van så hatar jag också den där känslan av att inte ha någon som helst kontroll, vare sig det handlar om känslor, hjärtslag eller beslut -

Jag önskar att jag också kunde sätta ord på allting såhär fint. Jätte fina bilder också!

Jag önskar att jag hade ditt vokabulär. Fast det kanske inte heter så. Ordförråd. Det skulle bli så himlans mycket lättare att beskriva allting då.



Och tack så hemskt mycket du fina för din kommentar. ♥

åh, verkligen vackra bilder och du skriver så fint!!

du skriver så bra, att jag nästan blir grön av avund.

åh du skriver himla fint. jag känner verkligen verkligen igen mig i vissa saker.

jag är snart 17, och det känns helt overkligt. som om tiden försvunnit.

[hjärta]

jag fyller 18 sent i år men har redan nu någon slags separationsångest. det är stort, jag blir ju vuxen.

Åh fint. du skriver så bra fina du!!!

mhm, våren får gärna komma nu! och, jaa. skolan, det är verkligen så lätt att bara skjuta upp allt till sista sekunden.

åh, tack vännen. jag hoppas att jag är tillräckligt stark bara.. oroar mig för motsatsen.



och ja, åh, tack! det är två olika. ugglan är från lindex (TRETTIO SPÄNN) och fjädern är ett trepack olika från hm, 49 kronor!

puss. ♥

Fin blogg du har :D

Jag tror inte jag har tittat in i din blogg tidigare! Har missat något, det ser jag i det här inlägget, för jag kunde skrivit det själv. Om att fylla 19 i februari och om att vara livrädd och glad över studenten. Bloglovin, mmyes.

älskar den nedersta bilden! riktigt fint.