16.
Min familj är i Thailand och mitt hjärta i princip bor hemma hos mig. Utanför dörren ligger minst en decimeter snö och snöflingorna som faller från himlen tycks liksom aldrig ta slut. Jag antar att vi är tvungna att gå ut och skotta snart om vi ens ska kunna ta oss ut ur huset om ett par dagar. Jag ler av tanken, för jag vet precis hur det skulle se ut: han som skottar, jag som faller ihop i snön av skratt.
Vi lagar mat och skrattar åt hur vi nästan alltid lyckas klanta till det på ett eller annat sätt när vi är i köket. Vi lyssnar på musiken som vi kallar för våran och pratar om hur vi älskar att vi har låtar som vi kallar för våra egna, om sommaren som varit och om framtiden. Vi pussas och fjantar oss och måltiden som enligt receptet skulle tagit ungefär en halv timme att tillaga har nu tagit oss två timmar.
Vi ligger tätt intill varandra i bäddsoffan som nog är lite för hård för att vara bekväm, men det gör liksom ingenting; känns inte. Jag stryker fingrarna lätt längs hans rygg och jag vet att han inte tror mig när jag gång på gång säger att jag älskar hans rygg. Märkena som fläckar huden formas till stjärnor under mina fingrar. Jag kysser lätt hans axel, viskar tyst "din rygg är min stjärnhimmel" och blir alldeles varm inuti när jag ser att han ler.
Idag är det den tjugoförsta, vi fyller 31 månader och jag älskar hur jag fortfarande kan känna de där fjärilarna flyga runt och varmt kittla i magen och runt hjärtat när jag tänker på honom. Jag älskar hur jag saknar honom direkt när han lämnat min närhet, hur jag känner mig halv utan honom. Hur jag inte ens kan gå utan hans luft i mina lungor, hur jag inte kan stå när han inte ser på.
Så älskling, säg mig:
Vad vore jag utan dina andetag? -
Vi ligger tätt intill varandra i bäddsoffan som nog är lite för hård för att vara bekväm, men det gör liksom ingenting; känns inte. Jag stryker fingrarna lätt längs hans rygg och jag vet att han inte tror mig när jag gång på gång säger att jag älskar hans rygg. Märkena som fläckar huden formas till stjärnor under mina fingrar. Jag kysser lätt hans axel, viskar tyst "din rygg är min stjärnhimmel" och blir alldeles varm inuti när jag ser att han ler.
+ + +
Idag är det den tjugoförsta, vi fyller 31 månader och jag älskar hur jag fortfarande kan känna de där fjärilarna flyga runt och varmt kittla i magen och runt hjärtat när jag tänker på honom. Jag älskar hur jag saknar honom direkt när han lämnat min närhet, hur jag känner mig halv utan honom. Hur jag inte ens kan gå utan hans luft i mina lungor, hur jag inte kan stå när han inte ser på.
Så älskling, säg mig:
Vad vore jag utan dina andetag? -
avtryck
Postat av: malin [fotoblogg]
ni är så fina tillsammans, stort grattis!
Postat av: Alex.
Så fint! Du är så bra
Postat av: victoria
men åh så fint
Postat av: Anonym
så, precis så.
det är det där jag strävar efter.
Postat av: Ida
åh vad fint, kärlek är det vackraste som finns!
Postat av: Klara
Gud så fint! Jag tror kärlek som eran är det som alla människor söker, sån kärlek man inte tror existerar mer än i filmer.
Postat av: tove
åhnej. råkade skicka innan jag hann skriva..
men alltså detta är så himla fint, och grattis!
Postat av: Clara
åh tack! gud vad fina texter du skriver, otroligt!
Postat av: elin
åh så himla fint, verkligen!
Postat av: ellen
så fint.
Postat av: Denise
åh så underbart,underbart vackert!
Postat av: julia
helt otroligt fint.
Postat av: Martina
Gud så otroligt vackert skrivet!
Postat av: Lovis
Jisses. Vilken precision du har. Ordkonstnär!