8.
Jag går med kanske lite för snabba steg längs gatorna,
med så snabba steg att jag blir lite andfådd.
Jag lyssnar på musik som kanske är lite för hög,
inte riktigt så hög att det gör ont, men nästan.
Stannar.
Kollar upp mot den nattsvarta, stjärnklara himlen.
Störs lite av ljudet i mina öron och stänger av musiken för ett ögonblick.
Tar ett djupt andetag.
Luften är kall, men inte iskall.
Den är mer klar.
Andas in.
Andas ut.
Himlen är så stor och det är tyst och allting skrämmer mig en aning.
Trycker på play och låter musiken återigen döda tystnaden,
trots att den också gör att jag inte hör någonting annat.
Går vidare.
Gatlyktorna gör att min skugga delar sig och jag ryser till.
Känns som om någon går precis bakom.
Blickar över axeln för att se.
Kollar åt sidorna.
Ingen där.
Jag är rädd och vill stänga av musiken men samtidigt vill jag bara höja lite mer.
lika fin som alltid!
Om du skriver en bok, då ska jag läsa den. Det här är så bra!
är väldigt glad att jag hittade din blogg,
den är smått fantastisk.
det finns inte ord.
det är text jag läser.
text som man blir helt förstummad av.
lästa ovan att om du skriver en bok ska personen läsa den.
jag hade också läst den.
ska fortsätta läsa din blogg.
den gav ett gott intryck.!
du är magisk.
din blogg är fin.
vet du? jag hade också läst din bok. sida in sida ut, flera gånger, hundra gånger.
vackert. vackert. vackert.
helt underbart vackert
fantastiskt. verkligen, fantastiskt.
åh, så berörande. Du skriver verkligen helt fantastisk vackert!
Du är underbar!
sjukt himla fin text. helt otroligt.
himla fin text
åh vad jag känner igen det där.
brukar göra precis likadant själv.
du lyckas sätta ord på det.
perfektion.
Du skriver så fint och det går raka vägen in i hjärtat.
Tack!
Och du, du skriver grymt fint!
du är duktig på att skriva